Vi besökte 11-åriga Gladys och hennes familj i norra Uganda, 350 kilometer från huvudstaden Kampala. Hur ser vardagen ut för ett skolbarn på landsbygden?
Gladys vaknar tidigt, samtidigt som solen går upp. Hon hämtar vatten från en närliggande vattenpump och äter frukost, oftast olika sorters bönor.
– Grannen Rebecca är min bästa vän. Jag går till skolan tillsammans med henne.
Skolvägen är kort – barnen går först längs en liten stig och sedan längs en något bredare grusväg. Bilar syns mycket sällan.
Skoldagen börjar exakt klockan sju och innehåller två längre raster.
– På rasterna leker vi på skolgården. Det roligaste är brännboll. Och sedan berättar vi roliga historier för varandra med mina vänner.
Tyvärr får Gladys klass ingen mat eller mellanmål i skolan, så dagen måste klaras på frukosten.
Läraren som förebild
– Egentligen är ingenting svårt i skolan, allt är bara roligt, säger Gladys.
Hon går i fjärde klassen – en mycket stor klass med hela 157 elever.
I Uganda var skolorna stängda i nästan två år på grund av coronapandemin, en av världens längsta skolstängningar.
Två årskullar fick vänta på att börja skolan, vilket nu gör att klasserna är överfulla och undervisningsförhållandena svåra.
Som tur är finns det skickliga lärare som Madam Grace, Gladys favoritlärare.
– Jag tycker om hur hon behandlar barnen. Hon talar vänligt till alla. När jag blir stor vill jag också bli lärare, för jag vill tjäna ugandierna.
Föräldrarna är stolta
Gladys familj består av sex barn – fem flickor och en pojke. Två av dem har redan flyttat hemifrån. Pappa Joel och mamma Stella är jordbrukare. Gladys äldre morföräldrar bor bredvid, och familjen hälsar ofta på dem.
Föräldrarna berättar stolt om sin dotter:
– Gladys är en bra lyssnare. Hon gör saker i rätt tid och på rätt sätt. Jag är så glad och stolt över henne, säger Stella.
– Vi vill stödja henne i det hon vill bli som vuxen – om det så är att bli lärare eller något annat, tillägger Joel.
Inkomster från jordbruket
Gladys skoldag slutar klockan fem. Efter skolan hämtar hon vatten en andra gång, sopar gården och hjälper sin mamma Stella med matlagning och disk.
Pappa Joel visar upp gårdens fruktträd. På tomten växer mango, passionsfrukt, banan, avokado, papaya och citron — frukter som barnen älskar.
– Det borde börja regna den här månaden, säger Joel. Då planterar vi till exempel kassava.
Förutom kassava odlar familjen olika sorters bönor. Sojabönorna säljs, medan de längre ögonbönorna äts hemma. På gården går också en flock höns runt. Familjen äter äggen, och säljer kycklingarna för extra inkomst.
Systrarnas egna rum
Familjens hem består av tre små byggnader. Gladys delar rum med sin 14-åriga syster Sayda. I den andra byggnaden sover föräldrarna med de två yngsta barnen, och den tredje används som kök.
Husen är byggda på något högre grund, eftersom kraftiga regn ibland kan orsaka översvämningar.
Gladys och Saydas rum har en gemensam säng och ett myggnät. Kläderna hänger på en träpinne, och Gladys har en liten väska där hon förvarar sina skolböcker, pennor och anteckningshäften. Hon visar en teckning av en eukalyptus, där hon noggrant märkt ut växtens olika delar.
Familjen går och lägger sig när solen går ner. Men Gladys har ett litet knep för att förlänga kvällen:
– Jag har en liten ficklampa, säger hon leende, så jag kan läsa mina böcker i mörkret.
Vad gör vi med faddrarnas hjälp?
- Vi förbättrar barnens utbildning och familjernas försörjning i området.
- Vi stärker barns rättigheter och skydd.
- Vi förebygger våld, övergrepp och skadliga traditioner som barnäktenskap och barnarbete.
Fakta: Norra Ugandas våldsamma historia
- Norra Uganda led under 20 år av Lord’s Resistance Army (LRA) – en rebellgrupp känd för sitt brutala våld, särskilt mot barn. Tiotusentals barn kidnappades och tvingades bli barnsoldater eller soldathustrur.
- Den ugandiska regeringen bekämpade rebellerna och flyttade nästan två miljoner människor till flyktingläger, där de fick bo i flera år. Först på 2000-talet kunde de återvända hem.
- De våldsamma åren har lämnat djupa spår – fattigdomen är fortfarande utbredd och utvecklingen har gått långsamt.
- Många föräldrar och morföräldrar minns fortfarande de svåra tiderna. Fredens betydelse kommer ofta upp i samtal med människor i området.
