När Rebecca Banye flydde från Sydsudan till Uganda för nio år sedan handlade det om liv eller död. Flykten skedde till fots, utan mat eller vatten. Med sig hade hon åtta barn. Hassan, som är synskadad, var då bara fem år gammal.
I dag, vid 49 års ålder, har Rebecca och hennes familj etablerat sig i flyktingområdet Adjumani i norra Uganda. Hon visar lugnt runt på gården. Några höns pickar vid fötterna, tvätten hänger på tork vid husväggen, och lite längre bort finns en brunn.
– Jag har byggt vårt hus själv. Rest väggarna och lagt taket. Allt är gjort med mina egna händer, säger Banye.
Familjen kom till norra Uganda år 2016. Banye minns tydligt flykten från det kaotiska Sydsudan.
– Rebellsoldater kom till vårt hem mitt i natten. De sa att min man måste ansluta sig till dem. Att vägra skulle kosta mycket pengar – eller hans liv. Vi visste att andra män i området hade dödats för att de vägrat.
Nödhjälp med vatten och mat
Nästa morgon beslutade sig maken för att fly ensam.
– Han flydde för sitt liv. Vi var säkra på att soldaterna skulle återvända. Jag hade inget val annat än att lämna vårt hem. Jag hade hört att människor flydde till norra Uganda, så jag följde efter med barnen.
Vandringen tog två dagar. Det yngsta barnet var bara två år gammalt. Den utmattade familjen lyckades ta sig över gränsen till Uganda som genom ett mirakel. I mottagningscentret fick de nödhjälp i form av vatten och mat. Efter nio dagar tilldelades de en bostadsplats i Adjumani.
Banye minns fortfarande tydligt landskapet i sin hemby i Sydsudan. Hon svarar eftertänksamt när hon får frågan om hon längtar dit.
– Mest av allt tänker jag på getterna, korna och hönsen. De blev kvar där.
Utmaningar med skolgången
Hassan, 14 år, sitter bredvid sin mor och följer samtalet noggrant. Han håller den vita käppen i handen, ögonen är slutna men uppmärksamheten är obruten.
– Engelska är mitt favoritämne, svarar han genast.
Hassans skola ligger 48 kilometer från hemmet. Modern ser till att han kommer till skolan inför varje termin och hämtar honom hem på loven. Hassan bor i skolans internat, där barn med funktionsnedsättning får särskilt stöd. Han klarar sig mycket bra i skolan, och en lokal organisation har ansökt om ett stipendium för att stötta hans studier. På grund av nedskärningar är stipendierna för tillfället frysta.
– Jag hoppas att min son får fortsätta sina studier. Han förtjänar samma rätt att gå i skolan som alla andra barn. Hassans skolgång är min största önskan.
Med stöd från World Vision blev hon företagare
World Vision stödde familjen med ett startbidrag, som Banye använde till att starta ett eget företag. Hon säljer bland annat durra och hemlagad jordnötspasta på marknaden.
– Mina produkter säljer bra, säger hon med ett leende.
Familjen klarar sig, men pengarna räcker ändå inte alltid. Banyes stora hopp är att Hassan ska kunna genomgå en synoperation.
– Jag har aldrig fått veta exakt vad som är fel med hans ögon eller varför han är synskadad. Jag vill ta honom till en läkare och få reda på om hans syn kan återställas.
Fakta: Flyktingar i Uganda
- I Uganda bor över 900 000 sydsudanesiska flyktingar. De flesta lever i norra Uganda, i särskilda flyktingområden.
- Flyktingar har nästan samma rättigheter och tillgång till tjänster som ugandier, med undantag för rösträtt. De får röra sig fritt och arbeta.
- Om en flykting bosätter sig i ett flyktingområde får hen tillgång till en bit mark där hen kan bygga ett hus och odla.
