David Krop, 34, vill få ett slut på könsstympning av flickor och tidiga äktenskap. Han talar med pojkar och män om skadorna av könsstympning så att flickor inte längre ska behöva lida. Krop börjar sin berättelse med en liten flicka han aldrig kommer glömma.
Byborna har samlats för att fira sina döttrars övergång till vuxenlivet. En liten flicka går stapplande fram. Hennes ansikte visar smärta, men hon får inte gråta. Hon måste gå tillsammans med de andra. Krafterna tar slut och flickan tappar balansen. Hon faller. Flickans klänning har färgats röd.
Vid vägkanten står en sexårig pojke. Han kan inte ta blicken från flickan. Pojken är David Krop.
Dialog på vägen mot förändring
En brett leende man går fram till byborna och sträcker fram båda händerna. Högljudda hälsningar och småprat följer. Det finns en känsla av förtroende i luften, trots att stora frågor snart ska diskuteras.
– Att få slut på könsstympning, förhindra tidiga äktenskap och få barnen till skolbänken är de viktigaste målen i mitt arbete. Jag diskuterar dessa frågor öppet med byborna, säger David Krop.
Han betonar dialogens betydelse. Förändring uppnås tillsammans, men den verkliga förändringen görs av samhället självt.
– Redan efter två års arbete ser vi att allt färre utsätts för könsstympning. Samhället har valt att vara med och bidra till förändring.
Livet i fara redan som spädbarn
Krop arbetar i World Visions projekt mot könsstympning i Alale nära gränsen mellan Kenya och Uganda. Området är också känt som West Pokot. Krop kommer ursprungligen från North Pokot och bor numera i Kapenguria, tre timmars bilresa från Alale.
Han känner till bybornas utmaningar och traditioner, eftersom han själv växte upp i en mycket liknande miljö. Flickor könsstympades, tidiga äktenskap var vanliga och bara få barn fick gå i skolan.
– Båda mina systrar könsstympades. Jag minns hur det firades. Jag förstod ännu inte vad det handlade om, men jag såg mina systrars enorma lidande. Senare fick jag veta att även min mamma hade blivit könsstympad.
Traditionen med könsstympning var nära att kosta Krop livet. Han andades inte när han föddes, men återhämtade sig i sista stund med hjälp av ett lokalt örtmedel.
– Könsstympning kan innebära risker och göra förlossningar mer komplicerade. Det är vanligt att bebisar inte gråter eller andas när de föds.
Pojkar och män i nyckelroll
När arbetet känns tungt eller går långsamt tänker Krop på den lilla flickan som svimmade under initieringsceremonin och på sina egna sina systrar och mamma. Kunskapen om konsekvenserna av könsstympning är fortfarande låg i Alale.
– Jag berättar för pojkar och män vad som görs mot flickor och hur det påverkar deras liv och hälsa. Pojkarna blir chockade av det de hör. De förstår att könsstympning också påverkar dem. När de får kunskap är de mer öppna för att gifta sig med en kvinna som inte är könsstympad.
Män är lagens väktare i Pokot-kulturen. Det betyder att deras ord också är lag. Därför arbetar Krop särskilt med män. Varje man som börjar tala mot könsstympning är en arbetsseger och ett steg mot att minska flickors lidande.
– Jag säger till männen: ni är familjens överhuvuden. Om ni bestämmer att era döttrar inte ska skäras, då händer det inte. Man lyssnar på er – det är ni som bestämmer här.
Bakom beslutet att könsstympa ligger ofta hoppet om ett så snabbt äktenskap som möjligt. Ett lyckat giftermål kan förbättra familjens ekonomi. Med hemgiftens inkomster kan man till exempel köpa boskap.
– Jag berättar för familjer om flickor som har fått gå i skolan och som inte är könsstympade. När de gifter sig är hemgiften inte lägre – familjen får lika mycket som för en flicka som har könsstympats, till exempel 40 kor.
Utbildning öppnar ögonen
Gamla uråldriga traditioner förändras inte över en natt, men förändringen har redan börjat. I byarna i Alale finns allt fler män och pojkar som inte stödjer könsstympning.
– En dag kommer könsstympningen att ta slut också i Alale. Den slutliga förändringen görs av nästa generation, vars barn går i skolan och kan läsa. Att barn får gå i skolan är avgörande för att könsstympning ska upphöra.
Utbildning öppnade också en ny värld för Krop. Han var det enda barnet i syskonskaran som fick gå i skolan. I grundskolan talades det inte om könsstympning, men när Krop var omkring 12 år träffade han hjälparbetare som talade mot könsstympning. Då förstod han vad ingreppet egentligen innebär.
– Jag mindes den lilla flickan. Hur hon såg ut när hon svimmade. Jag kände starkt att jag ville arbeta mot könsstympning. Jag fortsatte studera ända till universitetet och nu arbetar jag på World Vision. Det här arbetet är en hjärtesak för mig.
Projektet mot könsstympning i Alale
- 74 procent av flickor och kvinnor i åldern 15–49 år har blivit könsstympade. Flickor under 15 år könsstympas också, men det finns ingen statistik över dem.
- Omkring 64 procent av flickorna och 38 procent av pojkarna hamnar i barnäktenskap.
- De flesta barn är analfabeter.
- Cirka 70 procent av barnen kommer från familjer med begränsade ekonomiska resurser.
